MI är ett sorts förhållningssätt vid rådgivning och det används vid förändringsarbete vid behandling och vägledning för exempelvis ex alkohol, tobak, spel, kost och vid fysisk aktivitet. Det är en samtalsmetod som utvecklades av psykologerna William F. Miller och Stephen Rollnick under 1980-1990-talen. Metoden används inom hälso- och sjukvård, kriminalvård, socialtjänst, psykiatri och skola med syftet att främja motiviationen vid en beteendeförändring. Metoden kan användas både vid korta rådgivningsinsatser men också vid längre interventioner. Det fungerar både vid vid individualterapi, men också vid gruppterapi.
Metoden har influerats av Prochaska och DiClementes teoretiska modell som beskriver hur motivation och beteendeförändring sker över olika stadier.
Stadium av förändringsbenägenhet:
- Förnekandestadiet: Inte fysiskt aktiv och funderar inte på att bli det heller.
- Begrundandestadiet: När ett övervägande till en förändring finns, ej redo än.
- Förberedandestadiet: När förberedelse sker till en snar start.
- Handlingsstadiet: Är igång och har startat på en aktivitetsplan, sedan 6 månader.
- Aktivitetsstadiet: Upprätthållande av regelbunden fysisk aktivitet, längre än 6 månader.
Förutom att reda ut vilket stadium klienten befinner sig i är följande tre ingångsvinklar viktigta i metoden:
- Genom ett empatiskt och reflekterande lyssnande försöka förstå personen
- Undersöka varför som klienten inte ser någon anledning att förändras istället för att argumentera (eng. roll with resistance)
- Att stärka tron hos patienten, tron på sin egen förmåga och möjligheten till förändring.
MI rekommenderas av Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid beroendevård. Kunskap om MI som metod kan du läsa mer här: Cannabis, Centralstimulerande medel och Opiater.
